Mojanen rör sig snabbt som ljuset och har en tanke så snabb att den är mycket beundrad av dagens levande processorer. Men mojanen är också känslig och beroende av sin grupp, den blir lätt rastlös och har behov av nya intryck.
Idag stack en av dem iväg ensam från boet i trädet i stadsparken för att kolla in omgivningen. De andra börjar oroligt sitt sökande när de märker att en av dem var borta. Efter ett snabbt letande återfinner de den saknade medlemmen avsvimmad vid ett av stadens torg. De ruskar lite på den återfunne som vaknar och säger yrvaket:
- Jag svimmade av tristess och syrebrist, här finns bara sten och betong och knappt ingenting som påminner om levande natur!
- Men nu är du vaken, så bra så bra!
Då får de syn på en människa som spottar ut ett tuggummi på marken. Mojanerna skyndar sig att plocka bort det och slänger det i en papperskorg. Tuggummit kan lätt täppa till en fågels näbb när de misstar sig och tror att det är en bit bröd eller något annat ätbart. Vill det sig illa kan fågeln svälta ihjäl.
Mojanerna diskuterar sedan hur denna händelse påverkar personen som slängde tuggummit. Är sannolikheten större att hen kommer att få en kola el liknande att fastna i en plomb i en tand, som sen måste lagas för dyra pengar som går till läkemedelsindustrin som i sin tur påverkar miljön på ett skadligt sätt med sina skadliga substanser ut i ekosystemet, än om hen inte slängt tuggummit på marken?
+-+Edited.jpg)
+-+Edited.jpg)
